Öppna möjligheternas dörr

Jag gillar metaforer. Jag hittar dem lite överallt, på både tänkbara och otänkbara ställen. Senast hittade jag en på Netflix, i komediserien The Good Place.

En av huvudkaraktärerna, Tahani, skulle genomgå ett test. Hennes uppgift var att gå genom en lång korridor för att komma fram till en röd dörr i slutet av korridoren. Den skulle hon öppna och gå igenom.

Hon visste, att i alla rum hon passerade i korridoren fanns människor som pratade om henne och tänkte säga vad de tyckte om henne om hon gick in i rummen. På dörrarna satt skyltar som visade vilka personer som fanns i varje rum. Hon läste på alla dörrar men lyckades, trots sin nyfikenhet, gå förbi nästan alla. Strax innan hon vara framme vid den röda dörren stannade hon vid en dörr. På den stod hennes föräldrars namn. Hon gick in.
De sa:

”Hej Tahani, det ser inte riktigt ut som att du får plats i den där klänningen. Förresten, det var länge sen vi sågs, vi tänkte berätta för dej vad din syster har gjort sen dess.”

De var alltså lika elaka som vanligt och Tahani föll in i samma mönster som hon brukade, nämligen att säga saker för att försöka vara sina föräldrar till lags och vinna deras gillande. Och det blev tydligt att allt som hade sagts till henne hade format hennes övertygelse om vem hon var och vad hon kunde åstadkomma.


Hur skulle ditt liv se ut om du gick raka spåret till den röda dörren och förbi det eller de ”rum” där dina negativa övertygelser sitter?

Övertygelserna kan vara saker vi har lärt oss av samhället eller av våra föräldrar när vi var små. Även om du upplever att du hade en lycklig barndom kan du ha fått med dej begränsande övertygelser om till exempel att vi måste jobba hårt för att bli framgångsrika. Många gånger har övertygelserna kommit till oss i form av råd för att vi ska lyckas i livet, men trots det kan de göra att vi förlorar hoppet på allt skulle vara möjligt för oss. Övertygelserna kan alltså få oss att stoppa oss själva från att uppfylla våra drömmar. Dessutom så förändras tiderna, så det är ju lite tokigt att leva efter våra föräldrars övertygelser om hur världen och möjligheterna ser ut. (Jag kan lova dej att vi har mycket större möjligheter att påverka våra liv än någon generation tidigare har trott. Forskningen går framåt!)

Mitt liv har blivit betydligt trevligare sen jag slutade gå in i varenda ”rum” och undra vad folk tycker om mej. I och med nyåret gick jag med raska steg rakt genom hela ”korridoren” och öppnade den röda dörren till ett ännu friare liv. Min intention för 2020 och kommande år är frihet att hitta ännu mer av mej själv.

Det är faktiskt så att det presenteras en ny röd dörr för oss varenda sekund. Ingen av oss är tvingad att irra runt i korridoren och bollas fram och tillbaka mellan andras åsikter om oss. Att öppna den röda dörren är en kärlekshandling till oss själva. Och det intressanta med att ge oss själva kärlek är att vi då får vi ännu mer kärlek att ge till andra.

Vid det här laget har du förstås lagt märke till att dörren på bilden inte är röd, utan rosa. Jag kunde inte låta bli att ändra bilden och göra den rosa. Jag har alltid gillat rosa bättre än rött. När jag var liten fick jag lära mej att rosa inte var fint. Rött skulle det vara. Jag minns att jag vara överlycklig när jag en gång fick en rosa tröja som variation till alla mina röda kläder. Nu är ju inte det något jag direkt har lidit av hela livet, men det är ganska komiskt hur vi färgas (!) av vår barndom. Förhoppningsvis både positivt och negativt. (Första julen när jag hade flyttat hemifrån dekorerade jag lägenheten i rosa och grått. 🙂


Hoppas att den här texten gav dej den inspiration du behövde just nu för att komma närmare dej själv. Det här är sånt vi dyker djupare in på i workshopen ”Hitta din inre styrka”. Kolla här för info om datum.

Photo by Djim Loic on Unsplash

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.