Utmattningen var en dörr till ett skönare liv

Jag gick inte in i väggen. Jag blev tvungen att sakta ner för jag kom fram till en dörr. Den liknade ingenting jag hade sett förut, det gjorde mig nyfiken. Dörren hade många nyckelhål. Den hade också ett pyttelitet titthål så att jag kunde ana vad som fanns på andra sidan. Det tog ett bra tag innan jag hittade nycklarna jag behövde. Några av dem hade jag missat att plocka upp när jag var riktigt liten så jag fick gå tillbaka långt i tiden för att hitta dem, men de fanns där och väntade på mig. Mitt lilla jag gav dem till mig när jag hälsade på henne. Nu har jag öppnat dörren och lever ett mycket skönare liv.