Jag i min bubbla

Jag tänkte på min bild av mina gränskontroller. Min fina terapeut B och jag hade pratat om att prata med människor som inte lyssnar. Hon sa:

– Jag brukar tänka att jag är ett land. Med gränskontroller. Några tar sig förbi och hamnar i huvudstaden (hjärtat) fast de inte har där att göra. Ingen har rätt att kränka mina gränser. Prova att tänka tvärtom, att alla skulle kunna klampa in och ut ur mitt land, då känns det hur tokigt det skulle vara.

Jag ser mina gränskontroller som en bubbla, eller egentligen två. En yttre och en inre som är riktigt nära.

I den allra innersta specialbubblan är det inte många som kommer in. Just nu är det bara mina älskade ungar.

I den yttre bubblan kan alla få komma in, även sådana som jag inte känner riktigt nära som till exempel min terapeut, min massör, min osteopat, mitt medium, min frisör, min läkare, släktingar, någon trevlig expedit och mina härliga vänner, både de riktigt nära och ytligare bekantskaper. Det är inte människorna som sådana som avgör om de får vara i min bubbla, det är deras vibrationer. Inte ens släktband har någon betydelse utan enbart om dessa människor vill mig väl eller inte. Alltså kan en och samma människa åka ut ur bubblan om hen inte har rätt vibrationer. För att få vara i min bubbla måste hen vara supersnäll och omtänksam. Om de försöker kontrollera mig, vara elaka eller göra mig besviken, trampa på mig eller svika mig åker de ut.

Den yttre bubblan är som en jättestor såpbubbla fast mycket starkare. Lite seg liksom.

De som är i bra vibrationer drar jag till mig som en magnet. De behöver inte ens finnas i min närhet från början, de dras till mig från alla möjliga ställen i världen. De suuuuuugs in. Det låter nästan som när en norrlänning säger Jo på inandning (norrlänningar säger inte Ja, de säger Jo). Och så är det ett plopp på slutet.

De som har negativa vibrationer kommer inte in i min bubbla. Om de ändå försöker komma nära min bubbla puttas de bort som när man försöker sätta ihop två magneters motpoler. Eller så liksom halkar de av bubblan. Det är ungefär som i Harry Potter. Det ligger en förtrollning över den hemliga Hogwarts-skolan så om mugglare (de icke-magiska) ser skolan här förtrollningen att de plötsligt kommer på att de var på väg någon annanstans och så glömmer de att de såg skolan.

Om någon som har kommit in i min bubbla med bra vibrationer sen ändrar sina vibrationer så hämtas hen upp av en stor sugmaskin och åker ut. Plopp!

Allt det här in-och-utploppandet av människor sköts helt automatiskt av universum, det är inget jag behöver lägga någon energi på. Det känns befriande!

Kul att jag på en kort tur till vårt lilla centrum idag kom i kontakt med två extremt trevliga expediter, en i järn- och färgaffären och en i elaffären. De var välkomna in i min bubbla.

Det känns härligt att äntligen börja stå upp för mig själv bättre. Nu tar jag hand om mig själv i alla varianter – lilla Lisa i alla åldrar, inre jag och högre jag och JAG. Det känns tryggt att jag har mina gränskontroller så att ingen kommer åt att göra mig illa.

Min gräninna (granne och väninna) tyckte om min beskrivning av min bubbla som gränskontroll. På hundpromenaden skrattade vi åt hur det ser ut när folk som inte vill mig väl halkar av bubblan.

Min gräninna sa att hon tyckte att det är så skumt att jag har dragit till mig en del konstiga typer av människor genom åren. Hon tycker att jag är så omtänksam och att hela jag är så tvärtemot en del konstiga relationer jag har haft. Fast jag tror att jag förstår hur det har gått till. Jag fick ju lära mig att döva mina egna känslor när jag var liten. Och jag fick lära mig att det är viktigare att ta hand om andra än att ta hand om mig själv.

Jag tänker på det min terapeut sa om att jämföra mig med ett land. Herregud, jag har ju inte haft några gränskontroller alls. Vem som helst har fått marschera rakt in i huvudstaden och rumsterat om och sen stuckit utan att städa upp efter sig.

Men nu har jag min gränskontrollbubbla som öppnas upp för att ta emot ännu fler härliga människor som vill mig väl. Joooooooo …